Ord känns, så det är viktigt hur vi tänker och formulerar oss

Kategori: Allmänt, Psykologi, Relationer | 0

Orden talar till mig. Är viktiga och motsvarar, hur vi ser på tillvaron, när vi stannar upp och lyssnar lite djupare. Många handskas vårdslöst med orden, och det var det som BRIS kampanj ville visa, när de affischerade stan med Ord känns parat med ett par boxningshänder. Det är viktigt att vi formulerar oss med omsorg.

Jag är just hemkommen efter att ha varit en av kursledarna på Livsinspirationsveckan på Väddö. Vilka dagar, vilken villighet att utvecklas som människor och axla tydligare ansvaret – jag är ansvarig för mig, för hur jag hanterar mig, för vilka gränser jag värnar omi mig och tillsammans med andra. Jag är ansvarig för, hur jag formulerar mig. Viktiga begrepp för mig just nu är….Att lita på och att vara pålitlig. En otrolig förening. Det ena är helt beroende av det andra. Orden ligger och lockar och pockar. Tillit betyder både något som pågår mellan sig själv och andra. Jag väljer att lita på dig, och jag väljer att vara pålitlig. Jag formulerade mig ungefär så här på kursen: Tillit lever inte i tomrum i våra relationer. För att tillit skall båra så gäller det att det möter pålitlighet. Det är naivt att lita på någon, som inte är pålitlig. Det är viktigt att se det också, och inte belasta någon som inte klarar att leva upp till det, med mina önskedrömmar. Och lika fel är det, att inte lita på någon som är pålitlig. Det gäller att utveckla sin känslighet för, vem är jag, vem är du.

Samtidigt finns det en helt annan dimension av ordet tillit. Tillit till något större, till livskraften, förmågan att ta sig igenom svåra och utmanande situationer. Jag är ansvarig för att skapa mitt liv, så att jag blir en överflödsmänniska, som kan bidra, som har råd att vara generös och som på det viset är en fri människa. Fri att skapa på sina villkor och inte i ett beroende som t ex kan vara: Jag stöttar upp mig på dig. Du har det jag behöver och där läggs grunden till en beroende relation. Då får man liksom ”köpa” paketet. Om man förälskar sig i den andres tillgång och kompensation för egna brister snarare än mötet och skapandet på gemensamma villkor. För att citera Thomas Frankell, som formulerat sig så väl: ”Det ligger ofta en djupare mening i själva ordens sammansättning…som till exempel tillit,detta vackra ord…Lita till eller luta sig mot något som leder oss….för mig handlar tillit om relationen inåt… en visshet om att det alltid finns något inom oss om alltid går att lita till…En vägledning och villkorslös kärlek.
Men när vi går igenom kriser är det en rejäl utmaning att förbli i känslan av tillit….så frestande att vilja fly från allt som pågår, söker trygghet i allt förutom just det innersta…Men med livet och erfarenhet inser man att man behöver våga möta och acceptera det som pågår på insidan…sedan plötsligt kan dimmorna skingras och den underbara vilan inifrån sprider sig i kropp och sinne”

Men Eva, menar du, att vi skall klara allt själva? Skall vi aldrig behöva andra? Nej det menar jag inte. Det underbara är, när vi är villiga och kapababla att axla ansvaret för oss själva, då är det möjligt att be om stöd, att ta emot stöd, och andra kan ge stöd, som är adekvat. Som är stöd man själv önskar. Vi behöver utveckla vår förmåga att visa oss som vi är i kärlek till oss själva. Att älska sig själv som vi är och ändå vilja utvecklas och växa. Jag önskar dig en dag i växande , en dag i tillit till livet och vår förmåga att skapa kärleksfulla relationer.