Ett år fyllt av upplevelser. Ett år som fyllts av det jag ville.

Kategori: Uncategorized | 0

NYÅRSAFTON – dagen som knyter ihop år 2015. Där vi får chansen att stanna upp, göra diverse avstämningar kring året som gått.

Mitt har varit så rörligt. Jag har nog aldrig rest så mycket som under 2015.

Det började med skidåkning i Livigno. Med Gunnar – en ny vän i mitt liv, som liksom smugit in i mitt liv på ett för mig själv överraskande sätt. Vad är detta? Så annorlunda mot alla relationer jag har haft.

Livigno. Vilken härlig ort och vilka härliga både backar och längdspår.

Jag njöt och sa till mig…. detta vill jag verkligen göra igen och igen.

Just skidåkning – ja en förberedelse bl a för Halv Vasan, där Stockholmstrakten bjöd på alldeles för få ställen att träna.

Skidåkning har liksom alltid följt med mig genom alla år, och genom 3 barnfödslar och jag gjorde det jag kunde för att ”smitta” barnen med samma åkglädje. Mammas silverfat- 1 pris för 30 km längdåkning ser jag på med glädje. Det ville jag ha som arvegods.

2015 har bjudit på så mycket mer. Strax efter Livigno, så blev det Gran Canaria och totalt annorlunda. Fantastisk swimmingpool att simma runt i. Å vilken känsla. Hit vill jag åka igen, och faktum är det ligger i planen för februari 2016.  Aktiv World Team utbildning med  näringsföretaget Herbalife, som är en del av min värld. Jag har både kommit i form med hjälp av näringsprodukterna och håller formen med hjälp av dem. Så häftigt, enkelt och gott. Utbildningen handlar om, hur ge fler chansen. Prova på och känna efter – skillnad?

Edinburgh – En gång om året har jag sagt mig att jag vill göra något äventyr med mina söner och deras sambor  och i olika tappning med barnbarnen. I år blev det Edinburgh och en fantastisk föreställning med Derren Brown. Såg ett Youtube klipp och blev helt begeistrad. Detta bör ingå i allmän bildningen tänkte jag. Så lätt vi kan bli totalt bortkollrade om inte… Ja, SAS flygstrejk till trots, så lyckades vi komma till Edinburgh. Flera timmars gruppsamtal i natten för meddelandet från SAS kom 22.30 och vill skulle ha flugit med dem på morgonen därpå. Men vad kan inte flera hjärnor som tänker tillsammans lösa. Fyra minuter innan föreställningen började klev vi ur taxibilarna utanför teatern och det var magiskt.  Värt att kunna en del om. Kolla Youtube.

Att sedan få toppa upplevelsen med några dagar tillsammans med söner och sambor i Edingburgh. Det är lycka för mig.

 

Något vill jag göra med min kompis Rosemari också. Vi har cyklat flera år i rad. Bjärehalvön runt, Gotland runt, Runt Siljan bl a. Så läckert. Denna gång valde vi annorlunda. Vosu..i Estland. Jag fick reda på att det skulle vara en Jazzfestival där, så sagt och gjort. Det blev vårt resmål. En riktigt fin upplevelse. Där fanns vandringsleder som lockar. Så otroligt annorlunda skog. Inte så mycket buskar och lågväxts träd utan resliga tallar. Mossa och blåbär. Whaoo, skriver jag och vill mer.

Vissa likheter med nästa resa – som gick till Spetsbergen. Så långt norrut som går att komma nästintill. Vilken resa! Vilka scenerier! Glaciärer som sträckte sig utöver nejden. Tundran i marken, som gjorde att arkitektur och byggkonst måste se helt annorlunda ut. T ex avloppningsledoingar kunde inte grävas ner i marken  utan måste ledas en bit upp. Likaså med husgrunder. Källare? Nej, det var inte aktuellt-

Vad kunde tänkas leva så? Ja, bland annat isbjörnar. Lika många isbjörnar som invånare i princip. Vi fick inte gå utanför området utan att ha beväpnade vakter med. Annorlunda absolut. Såg vi några isbjörnar? Jo, det gjorde vi – lite på avstånd dock som tur var.

Valrossar och valar. Annorlunda fåglar och vackra scenerier. Och och och… jo, jag badade.  4 dagar i rad och kvalificerade mig till Diplom för att ha badat i 5,7 gradigt vatten med minst 6 simtag.Jag tog 11 för säkerhets skull. Så läckert. Det gjorde min syster o ex svärdotter också. Syrran – tack för iden, som fick mig att direkt säga nej, åka till Spetsbergen. Nej det fanns många skäl att säga nej. Och nej sa jag, men …

Många stunder som det var skönt att bara vandra i mina tankar och fundera över… livet. Vad är viktigt? Hur ta vara på dagen som är?

Ja, sen blev det hem och packa om till Barcelona och Herbalifes Extra Vaganza.

Denna gång cyklade jag inte till ExtraVaganzan. Dock bland meriterna finns 2013 Travemunde – Köln och ExtraVaganzan där. Per cykel. Whaooo. År 2014 Rostock – Prag. Det är jag stolt över. Det fick konsekvenser inte bara där och då, utan för totala träningsupplägget över året. Vi skulle ha gjort minst 250 mil senast juli för att kvala in i gruppen och få vara med. Vilken utmaning och vilken betydelse för att benen skulle vara villiga att gå upp tidigt på morgonen och jag med dem. Mot gymmet och ett träningspass. Så betydelsen av att sätta mål blev så uppenbarad under dessa år.

Halv Vasan är på kartan 2016 igen. Träningen är inte på den nivån som jag skulle önska inför den, men jag får hålla frågan öppen. Med näringsprodukterna så klarar jag mycket, mycket mer än jag trott. Att starta dagen med en shake… det sätter allt i kroppen på plats.

Har du inte kommit i kontakt med Herbalifes näringsprodukter så skriver jag… hör av dig till mig, så kan du få chansen att prova – 3 dagars Prova På paket räcker för att du skall få´en upplevelse. Näring är annorlunda än mat i största allmänhet. En shake till frukost sätter liksom hela dagen på plats.

 

Ja, så blev det fler resor ändå. Mot USA _ Orlando och JTFoxx Family renunion… Maria Höij och jag vill lära oss mer om Branding and Marketing. Och det gjorde vi. Vilket event, Vilken kreativitet, och vilka affärsstrategier som vi fick ta del av. Väldigt berikande. Så många infallsvinklar på affärsmässighet. Genomtänkthet, medvetenhet, strategi, önskedrömmar contra vad som verkligen fungerar? Det är ju så viktiga frågor för att få sin affärsverksamhet att fungera. Så tack att möjligheten fanns och tack att jag tog vara på den. Att jag fick resesällskap dessutom – vilken hit.

Halv Vasan – när det inte finns snö. Det fungerar inte att stoppa skidorna i bilen och åka ner till Lida och bara njuta… Nej, vad i hela friden göra? Det finns glaciärer om än vi inte kan vara lugna kring frågan hur länge. Håller vi på att detronisera utgångspunkten för mänskligt liv på jorden. Att betrakta bilderna från översvämningar och katastrofer världen över – nu senast i England. Det är ju nästan här. Nej, det är konstigt och hotfullt. Vad är det för korrigerar som vi människor måste göra?

I vilket fall så tänkte jag… där det finns glaciärer där finns det snö att träna på, så sagt och tänkt.  Det blev en vecka i Kaprun i Österrike. Jo det fanns snö uppe i massiven. Utförsåkningen kunde bli lång. Så gott. Det tog liksom inte slut. Kitzsteinhorn.

Mindre av intressanta längdspår dock. En tät slinga inom ett begränsat område, där vi fick ta oss  runt, runt och där den slingrade sig så hårnålsartat, att det blev utmanande. En inte helt bra vurpa. Attans. Lärdom det blev till att kliva runt i svängarna fortsättningsvis. Jag känner av det än. Kanske ett bräckt revben eller något? Gissningsleken pågår.

Dock skidåkning och det är något som jag älskar.

Sen var det inte många dagar innan jag stod på Arlanda igen, på väg mot Bretagne och Plumeur. Där bor Simone som är min Herbalife sponsor. Simone som funnits där under de dryga 22 år som jag har varit distributör. Nu skulle hon fira sin 75 års dag. Hon har sagt så många gånger, kom ner och se mitt hus… och nu gav jag mig chansen. Jag ville fira Simone. Vilken läcker upplevelse. Det är ett annorlunda hus och en annorlunda trädgård mitt bland de andra husen. Min lust till arkitektur fick en härlig påfyllnad. Å så kul. Dessutom ser man ut som Simone vid 75 år, så kommer jag inte missa en dag med vare sig våra shaker, sportdrycker eller hudvårdsprodukter. Det tar lite tid på morgonen, men det känns som det är värt det. Varenda dag. Simone 75 och ser ut som 60. Hon visade mig bl a en dräkt hon skulle ha på sin dotters bröllop. Kort kjol  och så snygg figur inklusive snygga ben. Här var varken åderbråck eller celluliter. En verklig förebild.

Jobbar du inte Eva? Jo det gör jag, däremellan. Jag har under året som gått kunnat saxa mig igenom med både arbete och alla dessa resor… Upplägget har fungerat.

Jag knöt ihop 2015 med en fantastisk upplevelse tillsammans med en av mina söner och hans sambo Fiona… Kristina från Duvemåla. Igen. Skratt och tårar blandades om vartannat och jag kände historiens vingslag, kände för alla bemödanden och uppoffringar, som ligger bakom den utveckling, som en som jag, har kunnat gå in i och nästintill tagit för givet. Inte för att jag inte har arbetat genom mina dagar, för det har jag gjort också. Dock inte att förglömma, det var många som gått före som gjort det möjligt att förverkliga de potentialer som jag gjort, ja hela vår civilisation.

Att titta på Fröken Frimans krig är en glädje och en påminnelse om mamma som var djupt engagerad i att människor skulle behandlas lika. Hon var full av livsinspiration och brann för att kvinnor skulle ta plats i samhället och i världen. Sida vid sida och i sin fulla potential… det var hennes stora GÅVA till oss barn också. Tack mamma och pappa för det ni gav.

Jag låter detta få ringa in min årsbetraktelse på mitt sitt. Må 2016 bli ett rikt år ett upplevelserika år. Ett år av skapande och närande av viktiga relationer. ETT GOTT NYTT ÅR.